ordval

ordvalet

ordval

ordvalen

Substantiv [t]

Obestämd singular: ordval

Bestämd singular: ordvalet

Obestämd plural: ordval

Bestämd plural: ordvalen

"– Det var kanske dåligt ordval."
"Jag ångrar mitt ordval och jag är djupt berörd av det som hänt Johan och hans familj."
"– Mitt ordval när jag sade att Johan skulle stängas av blev fel och jag förstår att det framstod som att Johan straffades."
"Kritik efter olämpligt ordval"
"Den polisanmälde mannen har efter sin tweet bett om ursäkt för sitt ” klumpiga ordval ”."
"– Intressant ordval i det här sammanhanget!"
"Vilket lagflum och konstigt ordval."
"När man jobbar med nyheter är det superviktigt att det blir rätt : rätt fakta, rätt ton och rätt ordval."
"Samma ordval hade finansmarknadsminister Per Bolund på en pressträff i april, när han talade om att hushållens skuldsättning oroar, och att dagens höga nivåer skapar finansiella risker som ” måste hanteras ”."
"Hon varnade för moderaternas flirtande med ” rasistiska SD ” ( hennes ordval )."

det att välja vissa ord bland flera alternativ