charmör

charmören

charmörer

charmörerna

Substantiv [n]

Obestämd singular: charmör

Bestämd singular: charmören

Obestämd plural: charmörer

Bestämd plural: charmörerna

"Ebba Busch Thor gick hårt åt statsminister Stefan Löfven och beskriver honom i talet som en charmör som lovar runt och håller tunt."
"Men det var just prins Henrik som fransk charmör, den sofistikerade Henri de Laborde de Monpezat som umgicks i Londons konstnärskretsar, som den dåvarande prinsessan Margrethe föll för."
"Han var en charmör och provokatör, både hyllad och ansedd."
"Bosse var en charmör och på tv upptäckte man att han var lika bra framför som bakom kameran."
"” Han var en charmör ”"
"Som liten var Alexzander en charmör som alltid hade ett leende på läpparna."
"Vidare beskriver tidningen Macron som en riktig charmör som ” bländar alla han möter med sitt ost-ätande leende ” – och kallar hela statsbesöket för ett fiasko, enligt"

den som charmerar; kvinnotjusare