intrigmakare

intrigmakaren

intrigmakare

intrigmakarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: intrigmakare

Bestämd singular: intrigmakaren

Obestämd plural: intrigmakare

Bestämd plural: intrigmakarna

"Och han är en suverän intrigmakare, även om just den här uppsättningen är väldigt bearbetad."
"Och han är en suverän intrigmakare, även om just den här uppsättningen är väldigt bearbetad."
"Och han är en suverän intrigmakare, även om just den här uppsättningen är väldigt bearbetad."
"Få vill framträda offentligt och se ut som intrigmakare som vållar en uppslitande maktkamp."
"Seths advokat : Rudolfsson intrigmakare"
"Denne beskrev han som en ” gigantisk intrigmakare ”."
"Få vill framträda offentligt och se ut som intrigmakare som vållar en uppslitande maktkamp."
"– Hon var väldigt bitsk och elak mot honom, och som intrigmakare är hon vass som en stilett, säger han."
"Han är ett besynnerligt original i en tid som hade gott om sådana, men också en hänsynslös intrigmakare som arbetar med ett mystiskt projekt, Le Grand Oeuvre."
"Få vill framträda offentligt och se ut som intrigmakare som vållar en uppslitande maktkamp."
"Seths advokat : Rudolfsson intrigmakare"
"Denne beskrev han som en ” gigantisk intrigmakare ”."
"Få vill framträda offentligt och se ut som intrigmakare som vållar en uppslitande maktkamp."
"– Hon var väldigt bitsk och elak mot honom, och som intrigmakare är hon vass som en stilett, säger han."