svälta

svälter

svalt

svultit

Verb

Presens: svälter

Preteritum: svalt

Supinum: svultit

"En hundägare i Ronneby får djurförbud sedan han låtit sin svårt sjuka hund svälta sig så orkeslös att benen inte bar på djuret."
"Det ingen visste var att hon börjat att svälta sig själv och skar sig."
"- Om man antar att torkan fortsätter så måste vi få ner de slaktköer som redan är, och kommer att bli, så att vi kan få väck djuren från gårdarna som annars riskerar att svälta, säger Anton Ivarsson"
"Många bönder riskerade i somras att behöva skicka djur på slakt i förtid för att djuren inte ska svälta."
"En 52-årig lantbrukare i Blekinge misstänks ha låtit en tjur på sin gård svälta ihjäl."
"– Det är deras sätt att svälta ihjäl minknäringen, säger Jörgen Martinsson, vd på Svensk mink."
"Minknäringen anser att regeringen på detta sätt försöker svälta ihjäl näringen."
"Jag skulle aldrig spendera 60 miljoner kronor på att svälta ihjäl någon, säger landsbygdsministern."
"Det är bättre att de hjälper barnen, så att de slipper svälta."
"Alternativet var ju att svälta ihjäl eller bli svår sjuk och dö."

utsätta för svält