rebell

Substantiv

rebellen

rebeller

rebellerna

Substantiv [n]

Obestämd singular: rebell

Bestämd singular: rebellen

Obestämd plural: rebeller

Bestämd plural: rebellerna

"Karlshamn pekas ut som rebell"
"När Wall Street Journal analyserar Nord Stream 2 affären pekas Karlshamn ut som en rebell som gått emot regeringens önskemål."
"Filmen som i Sverige hade namnet ” Suzana – maka, mor, rebell ” har gjorts av Maria Rinaldo för bland andra Film i Dalarna och SVT Falun."
"Historien handlar om en ung rebell kommer till en stad där all fysisk kontakt är förbjuden och vänder upp och ner på allt var ordning och lag heter."
"Kandidaternas rebell"
"Även om Lokko inte vill kalla Dylan för rebell kommer man inte ifrån att det är ett laddat besked."
"Gängets ledare, Dutch van der Linde, vägrar ge upp vår livsstil och ser sig själv som en rebell mot de som plundrat Amerikas urinvånare och byggt sina rikedomar på slaveri."
"– Jag är förvånad över hur mycket fokus det har varit på det i recensioner, att hon är en rebell."
"En kapitalistisk rebell av den sort som Stenbeck samlade kring sig för att driva omvandlingen av familjeföretaget."
"Filmrecension : Marie Curie : Pionjär, geni, rebell"