konfrontation

konfrontationen

konfrontationer

konfrontationerna

Substantiv [n]

Obestämd singular: konfrontation

Bestämd singular: konfrontationen

Obestämd plural: konfrontationer

Bestämd plural: konfrontationerna

"Vid en konfrontation i våras"
"Aikido är en kampsport där det handlar om att undvika konfrontation och inte skada sin motståndare."
"Vittnet, en 59-årig kvinna, pekade nyligen ut två av de misstänkta vid en konfrontation hos polisen."
"Kenneth Persson svarade : ” Rädslan är ofta svårt att mäta : när det gäller Hemköp o Tjärna Ängar så är det oftast konfrontation mellen olika gäng absolut ofarligt för allmänheten ”"
"– Vi är ytterst förvånade över att regeringen genom Naturvårdsverket går på konfrontation med både EU och naturvårdsorganisationerna, och speciellt som motivationen för licensjakten är ytterst svag, säger Tom Arnbom på WWF i ett pressmeddelande."
"En ordningsvakt träffades av ett föremål i huvudet och fick föras till sjukhus och en person tog sig över räcket och hamnade i direkt konfrontation med vakterna."
"Detta efter att tumult uppstått vid en konfrontation mellan personalen i butiken och en person som misstänktes ha stulit varor."
"Men någon konfrontation blev det aldrig mellan partiledaren Jimmie Åkesson ( SD ) och demonstranterna, då grupperna hölls isär."
"En konfrontation mellan de personer som fick sina bilar påkörda och mannen resulterade i att den misstänkte drog en kniv."
"Om man stjäl varor, oavsett vad det är och vid konfrontation använder sig av våld eller hot om våld för att ta sig därifrån med varorna som blir rubriceringen rån."