fullkomlighet

fullkomligheten

fullkomligheter

fullkomligheterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: fullkomlighet

Bestämd singular: fullkomligheten

Obestämd plural: fullkomligheter

Bestämd plural: fullkomligheterna

"Trafikverket uppgav vid 21-tiden att det åter rådde fram fullkomlighet på vägen."
"Nu kände de en fullkomlighet, att folk ska respektera teckenspråket, vilket är väldigt viktigt för dem."
"Trafikolyckan ska ha orsakat stopp i trafiken men vid 15.30-tiden var det åter fram fullkomlighet på platsen."
"Vid olyckan var det totalstopp på väg 50 från Fanthyttan till Guldsmedshyttan i båda riktningarna, men vid 16.45 var trafiken i åter fram fullkomlighet enligt Trafikverket."
"Namnet har hebreiskt ursprung och betyder ” Gud är fullkomlighet ” men kan också tolkas som ” Den som Gud bor i ”."