flanör

flanören

flanörer

flanörerna

Substantiv [n]

Obestämd singular: flanör

Bestämd singular: flanören

Obestämd plural: flanörer

Bestämd plural: flanörerna

"En och annan flanör på Sergels torg i Stockholm satte andan i halsen i dag vid anblicken av nakna människor förpackade i jättelika köttförpackningar som låg till försäljning mitt på ” Plattan ”."
"Det var en flanör som vid lunchtid i söndags hittade kvinnan död i terrängen i Smedby i utkanten av Norrköping."
"ÅRE Ett makabert fynd gjordes av en flanör i Arvesund mellan Östersund och Åre på sista april sju döda rävar låg i en hög."
"Om man som flanör inte vill gå in i en supportermarsch, var bör man vara då?"
"Det är tidig lördag morgon och i centrala Örebro siktas bara någon enstaka flanör."
"Cajsa hittades av en flanör vid lunchtid dagen efter att hon bragts om livet."
"I centrala Helsingör kunde man idag se en och annan flanör nyfiket se sig om efter öppna butiker."
"Forskare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg visade då att den som eldar med ved andas in lika mycket cancerframkallande partiklar som en flanör på en hårt trafikerad storstadsgata."
"Det var en flanör som upptäckte den döda kängurun och ringde polisen som konstaterat att djuren rymt från sin ägare som bor i Sorunda."
"En flanör på andra sidan vattnet hörde ett kraftigt plask, såg bilen sjunka i vattnet och slog larm."

person som flanerar, som sysslolös promenerar omkring (och oengagerat betraktar omgivningen)