erövring

erövringen

erövringar

erövringarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: erövring

Bestämd singular: erövringen

Obestämd plural: erövringar

Bestämd plural: erövringarna

"Moskén är den tredje viktigaste inom islam och upprättades efter muslimernas erövring av staden år 683."
"I en faktaruta från TT om Rysslands erövring av Krim som publicerades den 30 november påstods felaktigt begreppet ” prorysk milis ” ha hämtats från Utrikespolitiska institutets artiklar om Ukraina."
"Det var en blixtsnabb erövring"
"Game of thrones-textilen är starkt influerad av Bayeux-tapeten, en medeltida textil som skildrar normandernas erövring av England år 1066."
"Försöket till erövring misslyckades och kungen dog innan kriget avslutats."
"Judar från alla delar av Europa mördades i de gaskammare i Auschwitz-Birkenau som nazisterna byggde efter Tysklands erövring av Polen 1939."
"Men den var avgörande för livets erövring av torra land."
"Inrikesministeriets talesperson Anton Gerasjenko uppger att armén på lördagen inlett en erövring av staden."
"Ghazni sägs vara en strategisk erövring, då staden är belägen längs en motorväg som går mot huvudstaden."
"Gränskorsningar längs handelsrutten har länge varit relativt oreglerade men sedan talibanernas erövring har Pakistan skärpt kontrollerna."

något som har erövrats