berättigande

berättigandet

berättiganden

berättigandena

Substantiv [t]

Obestämd singular: berättigande

Bestämd singular: berättigandet

Obestämd plural: berättiganden

Bestämd plural: berättigandena

"– Försäkringen lever ett helt eget liv, utan koppling till konsumentens vardag, det är väl det som gör att man kan ifrågasätta om den har ett berättigande, när den inte funkar i verkligheten."
"Ser vi till att leverera lösningar som är längst fram har vi ett berättigande på marknaden."
"Enda sättet att få fred är att båda sidor erkänner att den andra sidan har ett berättigande, säger Arne Ruth."
"Handläggningen berör bedömningen av berättigande av assistansstöd enligt LSS vilket ledde till en omprövning av många människors assistansstöd."
"Gör man inte det så har man inget berättigande."
"Däremot anser Lars Vilks att händelserna tidigare inte tagits på allvar och att han därmed också har saknat berättigande till skydd."
"- Kristendomen och de värderingarna som är tillämpbara i politiken är grunden för det här partiets existens och däri ligger vårt berättigande, säger Hägglund i dag till SVT."
"” Tvångsförflyttningar av civila och den avsiktliga förstörelsen av hem och egendom utan att det finns ett militärt berättigande, kan utgöra krigsbrott ”, fortsätter Rovera i uttalandet."
"” Påförs utan berättigande ”"
"” Allt som är ärlig menat har samma berättigande oavsett om det är buskis eller dramatik ”."