maskering

maskeringen

maskeringar

maskeringarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: maskering

Bestämd singular: maskeringen

Obestämd plural: maskeringar

Bestämd plural: maskeringarna

"Hon bedömer personerna som yngre – baserat på hur de var klädda och på sättet de rörde sig – men säger också att det var svårt att avgöra helt eftersom de hade någon form av maskering för ansiktet."
"Det är en maskering som han haft på sig och han har hållit i en plastkniv, säger Katarina Rusin polisens presstalesperson."
"Ovanligt med maskering"
"Rånaren lämnade kvar ett pistolliknande föremål och sin maskering i närbutiken."
"Han ska då bland annat iförd maskering våldtagit kvinnor under knivhot."
"– Det finns ju en lag mot maskering vid ordningstörningar vid allmänna sammankomster och flera har brutit mot detta."
"En man i 40-års åldern åtalas för brott mot lagen om förbud mot maskering i vissa fall."
"Det efter att ha behållit maskering för ansiktet trots maskeringsförbud, vid en motdemonstration."
"Mannen åtalas för brott mot lagen om förbud mot maskering i vissa fall vid Varbergs tingsrätt, då polisen anser att det uppkommit störning av den allmänna ordningen."
"Några vägrade att avmaskera sig och döms nu för brott mot lagen om förbud mot maskering i vissa fall."