indignation

indignationen

indignationer

indignationerna

Substantiv [n]

Obestämd singular: indignation

Bestämd singular: indignationen

Obestämd plural: indignationer

Bestämd plural: indignationerna

"Beslutet om att fälla kastanjeträdet, eftersom löv och frukter skräpar ner, har väckt förvåning och indignation hos medarbetarna på Hallans Nyheter."
"Margot Wallströms initiala upprördhet och indignation över alliansutspelet mildrades dock efter ett tag."
"De borgerliga partierna reagerar med förvåning och indignation mot det fördjupade samarbetet mellan s, v och mp."
"Många av de som reagerat på Gustav Lantz utspel, påminner om andra kulturyttringar som väckt indignation och oro genom åren."
"Roy Andersson har under snart fyra decennier med djup indignation som drivkraft, fast parad med underfundig humor, skildrat de katastrofala följderna av samma folkhems raserande. ”"
"” Oppositionens företrädare tävlar i att övertrumfa varandra med spelad moralisk indignation."
"Andra väktare och matchvärdar flydde in genom Råsundas dörrar och låste – någonting som resulterade i indignation bland djurgårdsfans som inte släpptes in och en av grindarna stormades – dock utan personskador."
"– Det har skapat mycket indignation på nätet, man såg framför sig den romska typen av tiggare."
"Annekteringen av halvön i Svarta havet må ha väckt indignation i väst, men på hemmaplan är presidenten mäkta populär."
"Det har också skett till priset av våldsam våg av indignation mot Israel särskilt i Europa, något som Israel ser som att antisemitiska stämningar har återuppväckts."