härskare

härskaren

härskare

härskarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: härskare

Bestämd singular: härskaren

Obestämd plural: härskare

Bestämd plural: härskarna

"Danskarna är härskare över Halland och likt ett modernt Silicon Valley växer ett stort och rikt kloster upp med kanske tolv cisterciensermunkar som varvar arbete med bön och som är experter på avancerad teknik."
"Men egentligen var det inte meningen att Peter Wallenberg skulle bli härskare över familjeimperiet."
"En saudisk journalist har dömts till tolv års fängelse och 20 års reseförbud för trots mot landets härskare."
"Kylo Ren fortsätter i sin morfars fotspår och har nu uppgraderats till ondsint härskare av galaxen."
"I en kommande utställning med konstnären Hassan Sharif, så samarbetar man med en konstkurator som är dotter till ett av arabemiratens härskare."
"Den drivs av en stiftelse finansierad av hennes far, Sultan bin Muhammad Al-Qasimi, härskare i ett av förenade Arabemiratens emirat."
"I filmer och böcker tecknas Kleopatra ibland som en ondskefull, vacker och förförisk härskare av antikens Egypten."
"Anledningen uppgavs vara att landets härskare Muhammad bin Rashid Al Maktum är sur över en skämtteckning, där han ses sjunka i ett hav av skulder."
"Så känner du igen en härskare"
"Därför bjöd Kvinnojouren Iris i Luleå in retorikexperten Elaine Eksvärd till Kulturens hus i veckan, för att föreläsa om hur man både kan bemöta och avslöja en så kallad härskare."