berättelse

berättelsen

berättelser

berättelserna

Substantiv [n]

Obestämd singular: berättelse

Bestämd singular: berättelsen

Obestämd plural: berättelser

Bestämd plural: berättelserna

""En berättelse om kungadömet Kabul" av Elphinstone"
"En man misstänks ha ofredat en kvinna genom att ha satt sig bredvid henne och onanerat – kvinnans berättelse stärks av en övervakningsfilm."
"– Han har lämnat en berättelse av vad som hände."
"– Jag tror att alla som ser och hör Joakims berättelse inser att någonting måste göras."
"Att läsa in en berättelse är också en övning och en bra kunskap att ha, säger Ola Palmgren."
"Mannen nekar till brottet men kvinnans berättelse stärks av en en film från en övervakningskamera där man kan se att han s tter sig bredvid henne och lägger jackan i knät och att han slutar när hon säger till honom."
"Mannen nekade till anklagerserna men ett vittne stöder flickornas berättelse."
"Besökarna ska med hjälp av film, ljud och ljus få ta del av en fängslande historisk berättelse."
"– Kyrkan behöver en ny, uppdaterad, berättelse om hur kyrkorummet fungerar och alla de gamla grejerna som finns där."
"Mannen nekar till brottet, men övervakningskameror styrker offrets berättelse och Blekinge tingsrätt dömer nu mannen till dagsböter."
"Den unge mannen nekar själv till brott men tingsrätten anser att systerns berättelse har hög trovärdighet och att den har stöd av bevisning."

berättande text; fiktiv eller verklighetsbaserad text som berättar hur något har varit eller vad som har hänt någonstans och någon gång