bedragare

bedragaren

bedragare

bedragarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: bedragare

Bestämd singular: bedragaren

Obestämd plural: bedragare

Bestämd plural: bedragarna

"Stödkassen fick sin insamling kapad av bedragare"
"Fejkade tusenlappar dyker upp här och var i södra Sverige – bedragare passar på innan tusenlappen utan folieband blir ogiltig vid årsskiftet."
"Men med det ökar även mängden bedragare, enligt polisen."
"Det är bedragare och riktiga läkare gör aldrig så, säger Peter Janson, chefsläkare på Blekingesjukhuset."
"Förra veckan polisanmäldes ett ärende där en kvinna i Sölvesborg fick ett samtal av en bedragare och det har det funnits likanade fall i Skåne."
"Jan Olsson vid polisens Nationella bedrägericentrum menar att det är mycket svårt att spåra bedragare i sociala medier."
"Här kommer man prata om alltifrån hur man på bästa sätt ska undvika fallolyckor till hur man skyddar sig mot bedragare via internet."
"Stödkassen i Blekinge har råkat ut för bedragare, som utnyttjar organisationens historier för att lura till sig pengar."
"Men när pappans historia publicerades i sociala medier kopierade en bedragare texten och började använda den för sitt eget vinstsyfte på andra sidor"
"Två KHK-spelare har hamnat i en miljontvist med en sedan tidigare dömd bedragare."