antagonist

antagonists

Substantiv

antagonisten

antagonister

antagonisterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: antagonist

Bestämd singular: antagonisten

Obestämd plural: antagonister

Bestämd plural: antagonisterna

"Bråket mellan de två männen i Karlskrona slutade med att en av dem tryckte en kniv i halsen på sin antagonist."
"Valborgsfest urartade – högg antagonist i halsen"
"Misshandeln inträffade precis innan taxiföraren ska ha kört på sin antagonist och flera andra som befann sig på platsen."
"Och han får medhåll från sin antagonist."
"Knivhugget utdelade 27-åringen för att avväpna sin 20-årige antagonist från pistolen, och med den pistolen sköt han senare 20-åringen i bröstet."
"En 27-åring sköt och knivhögg sin 20-årige antagonist men friades eftersom domstolen menar att han agerade i nödvärn."
"Det var många som reagerade med förvåning när Gustav Fridolin ( MP ) i morse stod bredvid sin tidigare antagonist Jan Björklund ( FP ) och presenterade en kompromiss om betyg i fjärde klass."
"I dag är vi väldigt beroende av den här typen av teknik och självklart är det så att en antagonist, oavsett vilken bakgrund den har, är beredd att använda den här typen av metoder, säger Peter Hultqvist."
"– Exemplen har ju varit flera de senaste åren, och oavsett om det bara är ett tekniskt dataavbrott eller en antagonist som attackerar oss så vill vi att att det ska finnas ett fungerande skydd, sa Richard Oehme."
"Kidnappade dotterns antagonist"

person i motsats- eller konkurrensförhållande till den person eller den rollfigur som betraktas som huvudperson eller hjälte