samvetskval

samvetskvalet

samvetskval

samvetskvalen

Substantiv [t]

Obestämd singular: samvetskval

Bestämd singular: samvetskvalet

Obestämd plural: samvetskval

Bestämd plural: samvetskvalen

"Fullständigt utan samvetskval lämnar han försmådda kvinnor, bedragna män, vanärade familjer och brutna lagar efter sig."
"– Jag vet inte, om hon har drabbats av samvetskval eller om hon har insett att hon är överbevisad på något sätt, det är svårt att säga, kommenterar Jan Nyman, försvarare, sin klients erkännande."
"Drabbad av samvetskval?"
"Har du ingen förståelse för att läkarna skulle drabbas av samvetskval?"
"Kan man döda ett djur utan samvetskval och hur blir man en bra jägare?"
"– Jag får samvetskval om jag inte varit ute och plockat en dag."
"Det var inte för att han var rädd för att dö eller för att den inte funkade, det var för att han fick samvetskval och ångrade sig, säger Gisèle Stuyck, försvarsadvokat till Osama Krayem."
"” Får samvetskval ”"
"Har man då inte gjort det så får man samvetskval och rusar ut direkt, säger han."
"Har haft samvetskval"