riktighet

Substantiv

riktigheten

(-)(-)

Substantiv [n]

"TT : Ni vill inte kommentera om det finns någon riktighet?"
"TT : Ni vill inte kommentera om det finns någon riktighet?"
"Visst utmanar vi när vi skriver på det här viset, men jag tycker det äger sin riktighet."
"I sitt beslut skriver hovrätten att tingsrättens beslut ska stå fast eftersom det inte finns anledning att betvivla dess riktighet, att en ny prövning inte är av vikt för ledning av rättstillämpningen och att det inte heller finns andra synnerliga skäl att pröva överklagandet."
"Hall och Hänsch byggde vidare på teorin och har var och en dels lyckats bekräfta dess riktighet, dels visat vägen till en lång rad praktiska tillämpningar."
"Videon kommer från främlingsfientliga Granskning Sverige som ifrågasätter både domens riktighet och domarens opartiskhet."
"Lagen om Region Skånes riktighet träder i kraft först till årsskiftet, så Skåne kommer att förbli en labbråtta ytterligare i sex månader."
"Tingsrätten tror inte på 17-åringens version och anser inte att det finns anledning att ifrågasätta lasermätningens riktighet."
"I sitt beslut skriver hovrätten att tingsrättens beslut ska stå fast eftersom det inte finns anledning att betvivla dess riktighet."
"De jobbar på uppdrag av en part som har till uppgift att så tvivel om åtalets riktighet, säger Claeson."