oförrätt

oförrätten

oförrätter

oförrätterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: oförrätt

Bestämd singular: oförrätten

Obestämd plural: oförrätter

Bestämd plural: oförrätterna

"Genom att hon har hår begår hon en stor oförrätt."
"Och kungen passade på att justera en gammal oförrätt i sitt tal till nationen på kvällen."
"Polisen tror att upprinnelsen till bråket var en tidigare oförrätt."
"Hämnd för en upplevd oförrätt kan vara motiv till sprängningen."
"22-åringen ansåg att hans 13-årige lillebror utsatts för en oförrätt av skolledningen, vilket kan ha varit motivet till angreppet, enligt mamman."
"Mannen ansåg att hans 13-årige lille- bror utsatts för en oförrätt av skol- ledningen."
"– Det är en oförrätt mot husbilsägarna och de framtida ägarna, säger Alf Ekström, vd på Kabe i Tenhult, som tvingats varsla 25 anställda på nyproduktionen till följd av den höjda skatten."
"” Det finaste man kan ge en annan människa är en oförrätt."
"En oförrätt"
"Detta ska ha varit en hämnd för en tidigare upplevd oförrätt."

handling genom vilken någon förorättas eller förfördelas