nullitet

Substantiv

nulliteten

nulliteter

nulliteterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: nullitet

Bestämd singular: nulliteten

Obestämd plural: nulliteter

Bestämd plural: nulliteterna

"Försvarsminister Mikael Odenberg ( m ) kontrade i samband med debatten med att säga att han inte fäste särskild vikt vid Bodströms uttalanden, och kallade Bodström för ” en nullitet ”."
"I en telefonintervju förklarar han vidare att han inte ger Bodströms uttalanden särskilt stor tyngd : - Jag betraktar Bodström som en nullitet."
"Odenberg : Bodström en ” nullitet ”"
"– Så den här domen kan nu betraktas som en nullitet."
"” Det kan också vara en nullitet, alltså avtalet finns inte ”, skriver rätten."
"” Det innebär att det kan betraktas som en nullitet, det vill säga avtalet finns inte."
"Men beslutet om det 40-åriga gratisavtalet var inte politiskt dokumenterat och förvaltningsrätten dömde ut det som en kallad nullitet, alltså det fanns officiellt inte även om det tillämpats i arton år."
"Beslutet är därmed att betrakta som en nullitet, alltså att beslutet inte finns. ” skriver förvaltningsrätten."
"Det kom som en ren överraskning för honom att förvaltningsrätten slagit fast att det 40-åriga gratisavtalet om 6 500 hektar jaktmark i Luleå för en nullitet och att det i praktiken inte finns."
"Det kom som en ren överraskning för honom att förvaltningsrätten slagit fast att det 40-åriga gratisavtalet om 6 500 hektar jaktmark i Luleå för en nullitet och att det i praktiken inte finns."