eremit

Substantiv

eremiten

eremiter

eremiterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: eremit

Bestämd singular: eremiten

Obestämd plural: eremiter

Bestämd plural: eremiterna

"Hon berättar att hon lever ett lugnt och stillsamt liv sig och beskriver sig som en eremit."
"Man ska leva som en eremit tills det här är över, säger Göran Nilsson och tycker att det är gräsligt att folk väljer att resa till fjälls :"
"– Jag vet inte hur länge man orkar – ibland vill man bara bli en eremit i skogen."
"Serbisk eremit gav bort förmögenhet"
"Det är fullt möjligt att agera helt ensam som terrorist, se till exempel på UNA-bombaren som i princip levde som en eremit, säger Hans Brun."
"Är ingen eremit"
"– Jag tror många har den uppfattningen, att jag skulle vara något av en eremit."
"Sedan dess ska han ha mediterat och levt som eremit i djungeln."

Fotograf: Wikipedia

person som dragit sig undan världen; enstöring