opportunist

opportunisten

opportunister

opportunisterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: opportunist

Bestämd singular: opportunisten

Obestämd plural: opportunister

Bestämd plural: opportunisterna

"Stefan Löfven kommenterade missförtroendeförklaringen kort genom att kalla Mattias Karlsson för ” opportunist ”."
"Hans fiender anklagar honom för att vara en opålitlig opportunist som vänder kappan efter vinden."
"I stället för frälsare ses Tsipras numera av allt fler som en ganska principlös opportunist."
"Bildt kallar Milosevic för mer kommunist än nationalist, ” men framför allt var han en maktspelande opportunist ”."
"– Han anses av många att vara en politisk opportunist som vänt kappan efter vinden."
"Vargen är opportunist, och komposter och hundmat kan locka."

person som anpassar sina handlingar och åsikter efter för tillfället rådande omständigheter och maktförhållanden