komplikation

komplikationen

komplikationer

komplikationerna

Substantiv [n]

Obestämd singular: komplikation

Bestämd singular: komplikationen

Obestämd plural: komplikationer

Bestämd plural: komplikationerna

"Tillståndet är en ovanlig komplikation efter en skallfraktur i spädbarnsåldern som innebär att det bildas en växande glipa i skallbenet."
"” En komplikation i år ”"
"– En komplikation i år är att covidvaccinationerna sker under samma period som vi vill vaccinera mot TBE."
"Sepsis är en allvarlig komplikation som även kan inträffa på sjukhuset, säger Gunilla Lindberg, chefläkare i Landstinget Dalarna."
"Som en följd av långvarigt sängläge tillkom en propp i benet som komplikation vilket också förlängde tillfrisknandet."
"Tarmvred är en komplikation som kan uppstå efter sammanväxningar i buken efter kejsarsnitt."
"” Patienten har utvecklat en djup infektion efter en högersidig höftartroplastik och detta är en ovanlig men känd komplikation. ”, skriver överläkaren i ett utlåtande till IVO."
"– De som har sökt om tillstånd har inte samma uppfattning i alla frågor och det är en komplikation i de bedömingar vi kommer att göra."
"– Att man med instrument går igenom livmoderväggen är en känd men ovanlig komplikation vid dylika ingrepp."
"Särskilt då det gällde en ” känd förekommande komplikation ”."