fäkta

fäktar

fäktade

fäktat

Verb

Presens: fäktar

Preteritum: fäktade

Supinum: fäktat

"Ungdomar lär sig att fäkta"
"- När de skar mig började jag skrika och fäkta omkring mig."
"Fly hellre än att fäkta."
"Från att frenetiskt få fäkta bort anklagelser om att man inte säkrar användarnas intima personliga info, vågar nu bolaget meddela att man ska lansera en dejtingfunktion – där användare får fylla i sin intima och personliga info."
"Då har en av männen börjat fäkta mot mannen, som då puttat undan honom."
"När polisen kom till platsen började mannen fäkta och slå med armarna."
"När jag sedan gick ut fick jag fäkta med armarna i luften, och när jag kom tillbaka var det ännu fler bin i luften, säger hon."
"– Det var ganska obehagligt, och vi tänkte att det var bättre att fly än illa fäkta."
"– Det var ganska obehagligt, och vi tänkte att det var bättre att fly än illa fäkta, säger han om känslan efter att man upptäckt att de bar på sprängladdningar."
"Mannen kom ut ur fönstret, han var full och började ropa och fäkta med armarna."

slåss, strida med svärd