samvete

samvetet

samveten

samvetena

Substantiv [t]

Obestämd singular: samvete

Bestämd singular: samvetet

Obestämd plural: samveten

Bestämd plural: samvetena

"” Vill att deras samvete ska vakna till liv ”"
"– Jag vill att deras samvete ska vakna till liv, säger hon."
"Man har dåligt samvete och frågar sig om man inte kunde gjort mer."
"Alla i Karlskronatrakten som vill bli av med exempelvis konfirmationsbiblar i 1917 års översättning, men som får dåligt samvete vid tanken på att slänga dem, får nu chansen att ge böckerna ett värdigt slut."
"– Jag tror det beror på att man nu måste skriva under på ” heder och samvete ” att man inte kommer att fuska."
"Han åtalas nu för osann försäkran, då han innan provet påbörjades ska ha lovat på heder och samvete att han inte fuskar på något vis."
"Det verkar vara en tjuv som har ett samvete."
"Enligt Camilla Perland är grundproblemet på Blekingesjukhuset att det saknas tillräckligt många sjuksköterskor och att personalen upplever etisk stress, det vill säga att de känner dåligt samvete när de är lediga."
"Får dåligt samvete"
"– För min huvudman har det handlat om att lätta sitt samvete, säger 22-åringens advokat Eric Widner, som i en SVT-intervju nu för första gången kommenterar mannens inställning."