stenblock

stenblocket

stenblock

stenblocken

Substantiv [t]

Obestämd singular: stenblock

Bestämd singular: stenblocket

Obestämd plural: stenblock

Bestämd plural: stenblocken

"Stranden på södra sidan av Hanö är idag otillgänglig på grund av stenblock och buskar men hamn- och byalaget har nu fått tillstånd att bygga en tolv meter lång träspång och badstege ner i vattnet, skriver"
"Pojkarna hade enligt förhör klippt sönder ett stängsel och tagit sig upp till ett område där det fanns lösa stenar och stenblock."
"Pojkar kastade stenblock mot övningskörare"
"Ingen av tonårskillarna säger sig komma ihåg vem som kastade första stenen, men 15-åringen erkänner att han kastade ner ett stenblock."
"Två tonårspojkar i Karlshamn åtalades i dag misstänkta för att ha kastat stenblock mot bilister från Hinsetunnelns tak."
"Den andra består av ett stenblock som är 10-15 ton tungt."
"Här rullas stenblock ner i Lyckebyån – för att gynna djurlivet"
"Förr i tiden rensades åfåran från stenblock och träd för att få ett bättre och snabbare genomflöde."
"En grävmaskin finns på plats för att på ett så naturligt sätt som möjligt placera ut stenblock i ån."
"Nu i dag är det mindre jobb, nu är det bara maskiner överallt, konstaterar Oliver Danielsson från Borlänge där han står och gör kruthål i ett stenblock."

stor sten