panik

Substantiv

paniken

(-)(-)

Substantiv [n]

"Harry R:son Svensson var på väg från T-centralen mot Åhlénshuset när han möttes av människor som flydde i panik."
"– För henne spelade summan ingen roll, men jag fick ändå lite panik."
"– Micke har gjort ett bra jobb och lagbygget för nästa säsong är nästan klart, så vi har ingen panik."
"När pojken var i tioårsåldern ska mannen ha stoppat ner honom i en väska och fyllt den med iskallt vatten – pojken fick panik och kunde inte andas."
"Och när jag simmade fick jag en kallsup, så då fick jag lite panik."
"I panik ringer hon 112 och blir framkopplad till polisen."
"– De blev fruktansvärt rädda och min son ringde hem i panik."
"Hon knackade på hos grannar i panik och fick till slut hjälp av ett förbipasserande par som ringde polisen."
"Det finns i dag ingen plats som är hälsofarlig och det finns ingen anledning till panik någonstans."
"Nu blev det lite panik så de flyttar redan under sommarlovet till IUC:s lokaler, säger fastighetschef Håkan Håkansson."

Fotograf: Wikipedia

en plötslig och intensiv känsla av skräck och besinningslös oro