kontorist

Substantiv

kontoristen

kontorister

kontoristerna

Substantiv [n]

Obestämd singular: kontorist

Bestämd singular: kontoristen

Obestämd plural: kontorister

Bestämd plural: kontoristerna

"I Regionteatern Blekinge Kronorbergs föreställning möter vi Astrid Lindgren inte bara som författare utan också som flicka, kontorist och mamma ackompagnerat av nyskriven musik av Georg Riedel."
"Stölden upptäcktes på fredag förmiddag av Barbro Nässelqvist som är ordförande i hembygdsföreningen, och Kent Kristoffersson som är vaktmästare och kontorist på hembygdsgården."
"Därefter arbetade hon som barnflicka, telefonist, kontorist, stenograf, journalist och publicerade även några noveller."
"al-Arabiyya-reportern Tariq al-Maher rapporterade i kanalen, som sände trots sprängningen, att tre säkerhetsvakter och en 50-årig kvinnlig kontorist dödades."
"Dessutom saknades en man, också han kontorist."
"Hon var reservist i armén och arbetade som kontorist i fängelset när bilderna togs."
"Tidigare var hon kontorist så det här med företagande var helt nytt för henne, hon fick en hjälpande hand från kommunen, något hon är tacksam för."

Fotograf: Wikipedia

arbetare på kontor