departementschef

departementschefen

departementschefer

departementscheferna

Substantiv [n]

Obestämd singular: departementschef

Bestämd singular: departementschefen

Obestämd plural: departementschefer

Bestämd plural: departementscheferna

"Redan till på tisdag behöver han hitta en ny departementschef då han ska läsa upp regeringsförklaringen."
"Hennes avgång innebär nu att att Löfven behöver hitta en ny departementschef redan till på tisdag då han ska läsa upp regeringsförklaringen."
"Redan före det formella partiledarvalet var det klart att Jan Björklund blir ny utbildningsminister och departementschef."
"Björklund blir departementschef och Leijonborg får titeln högskole- och forskningsminister."
"- Det är naturligt att partiledaren är departementschef, säger Björklund."
"Hon blev partiets första kvinnliga partisekreterare, hon valdes till arbetsmarknadsminister i två omgångar, var en period departementschef över miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet, men också integrationsminister."
"– Hon är inte särskilt viktig för regeringen, eftersom hon inte är departementschef och därför ganska lätt att offra, säger SVT:s politiske reporter Mari Forssblad."
"Karolina Skog ( MP ) blir departementschef för miljö- och energidepartementet och ansvarig för miljöfrågorna."
"Olsson valdes in i Riksdagen i september men lämnar nu alltså sin plats för att ta över som högste departementschef under kulturminister Alice Bah Kuhnke."
"– Eftersom Lars Leijonborg är departementschef blir det automatiskt så att han tar över kulturfrågorna tills statsministern har bestämt sig för vem som ska bli ny minister, säger folkpartiets presschef Johan Britz till TT."

Substantiv