dekadens

[dekaˈdens]

dekadensen

(-)(-)

Substantiv [n]

[dekaˈdens]

"Männen iförda rånarluvor gick till attack med järnrör och lämnade efter sig flygblad med paroller som ” Mot dekadens och för en sundare kultur ”."
"– Efter det bjuder den dramaturgiska mallen bara på dekadens, och vad kan komma efter det?"
"Evelyn Waughs extra allt-roman om brittisk aristokrati och romantisk dekadens osar homoerotik från början till slut."
"Det skulle kunna bli i präktigaste laget, men till skillnad från i de tidigare böckerna har Collins släppt vulgärsatiren över storstadens dekadens och ersatt den med en något mer nyanserad civilisationskritik."
"- Han var egentligen en sorts puritan som sysslade mycket med dekadens och det var mycket intressant."
"De lämnade efter sig flygblad med paroller som ” Mot dekadens och för en sundare kultur ”."
"- Allmän dekadens i samhället, svarar Göran Hassel snabbt."
"Efter 13 år i mer eller mindre dekadens, fann Brynäs en välbehövlig guldingrediens."
"Då och då håller någon tal om den ryska själen, den ryskortodoxa tron och vikten av att stå emot ett Europa som präglas av dekadens och homosexualitet."
"Förra året riktade han även kritik mot det svenska barnprogrammet ” Biss och Kajs ” och hävdade att det var den typen av ” västerländsk dekadens ” som väntade Ukraina om de anslöt sig till EU, skriver BBC."

Fotograf: Wikipedia

förfall, fördärv, fortskridning till (moralisk) undergång