belåning

Substantiv

belåningen

(-)(-)

Substantiv [n]

"I stället ska investeringen finansieras genom att kommunen ökar sin belåning."
"Detta medför stora problem vid till exempel belåning av fastigheterna eller vid arvsskiften."
"Om du då har en lägre belåning i förhållande till vad du köpte bostaden för, så klarar du fallet bättre, säger privatekonomen Ingela Gabrielsson."
"Ökad takt i hushållens belåning"
"Den som har en belåning på mellan 50 och 70 procent av bostadens värde ska amortera 1 procent av lånet varje år."
"Har man en belåning på under 50 procent krävs ingen amortering."
"– Då blir det så att graden belåning ökar, säger hon."
"Strömberg, som forskar på riskkapitalbolag, säger att hög belåning i många fall har en positiv effekt på företag, då lån och räntekostnader betyder att man har kniven mot strupen och därmed sköter bolaget mer effektivt."
"– Det är korrekt att vi har högre belåning än andra när vi köper företag, men det blir oerhört svårt för ett riskkapitalbolag att ta igen en stor förlust i en fond, så därför tar man ändå inte för stora risker."
"SEB uppger att kunder med belåning på över 70 procent ska amortera två procent, även på lån tagna före den 1 juni i år."