befälhavare

befälhavaren

befälhavare

befälhavarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: befälhavare

Bestämd singular: befälhavaren

Obestämd plural: befälhavare

Bestämd plural: befälhavarna

"– Det innebär nykterhets- och fartkontroller och det innebär mötet med semesterfirare och båtfolk ute på sjön, säger Patrik Mathiasson som är befälhavare på en av Kustbevakningens båtar."
"Fartygets befälhavare upptäckte själv en större mängd olja, mellan 50 och 100 liter, i vattnet runt båten och anmälde det inträffade till Kustbevakningen."
"Det som ska prövas är om jag kunde fullgöra mina uppgifter som befälhavare."
"Vi har kunnat sätta in åtgärder som gör att de återhämtat sig, säger Joakim Håkansson från Karlskrona som är befälhavare ombord på fartyget."
"Kustbevakningens fartyg Poseidon har avslutat sitt räddningsarbete på medelhavet och befälhavare Joakim Håkansson är hemma i Karlskrona igen."
"De har varit på flykt under en längre tid och man känner en oerhört stor empati för de här människorna, säger befälhavare Joakim Håkansson från Karlskrona."
"Joakim Håkansson från Karlskrona är befälhavare på fartyget Poseidon från Göteborg."
"Nu åtalas fartygets befälhavare för brott mot fiskelagen."
"– Fram till midsommar är det högsäsong för ålfisket, berättar Patrik Mathiasson, befälhavare på KBV 302."
"Som lots hjälper man fartygens befälhavare att framföra båtarna i farleder, med förtöjning och manövrering i hamnarna."

Fotograf: Wikipedia

(exemplar av) den högste ansvarige (kapten eller fartygschef) på ett fordon såsom en båt eller ett flygplan