kolla

[ˈkɔlˌa]

kollar

kollade

kollat

Verb

[ˈkɔlˌa]

Presens: kollar

Preteritum: kollade

Supinum: kollat

"– Var försiktig om du ska ut på en brygga för att exempelvis kolla din båt och förtöjningar."
"– Det var coolt att kolla på olika saker, olika knappar och kikare, säger Adam Sjödahl."
"– Barnen hade tjatat ett tag om att de ville upp och kolla på hästen och draken."
"De var så förväntansfulla på den färgglada draken som hade vingar, som man kunde sitta på och kolla ut över staden, säger Zindie Nelsén."
"I tidningen Journalisten berättar Andreas Jemn att han skulle kolla postlistan och råkade då, av misstag, få med sig kuvertet."
"Men hur ska ni kolla eleverna?"
"Enligt chefläkaren Peter Jansson har de inblandade inte använt sig av alla möjligheter som finns för att kolla upp patienten i varandras journaler."
"Hur ska du kolla om en liten båt tagit upp fem torskar eller sex?"
"– Kalmar har säkerhetsamanualer inför deras arrangemang och det är något som vi också ska kolla på, säger Ulla Nelson, säkerhetschef i Karlskrona kommun, till Sydöstran."
"– Förhoppningsvis börjar ju även kommunerna och kanske även regeringen kolla upp lite mer, för vi behöver ju landsbygden."

kontrollera, undersöka