förmånstagare

förmånstagaren

förmånstagare

förmånstagarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: förmånstagare

Bestämd singular: förmånstagaren

Obestämd plural: förmånstagare

Bestämd plural: förmånstagarna

"Linda ville ha sin son som ensam förmånstagare för hennes livförsäkring, men det blev istället sambon."
"– Nej, det är viktigt att komma ihåg att överenskommelsen vi har med Brynäs är att UNICEF är förmånstagare."
"– Att vara förmånstagare i en stiftelse innebär att man har rätt till avkastningen i de här tillgångarna, säger Mikael Holmberg, styrelseledamot i ägarbolaget Verdere, till tidningen."
"Ägandet låg i en amerikansk trust, en sorts familjestiftelse, som nu delas upp i tre olika undertruster med syskonen som förmånstagare."
"Är det slut med affärer med bolag i skatteparadis med oklara förmånstagare, som i fallen Nepal och Uzbekistan?"
"Hans väninna Eva Fischer skulle ärva närmare 30 miljoner kronor, men det blev en arvstvist när ett nytt testamente dök upp där Scheins grannar var förmånstagare."
"Det innebär att Scheins granne, som var förmånstagare i det gömda testamentet, inte får ärva hans pengar."
"I januari 2015 tecknade kvinnan en livförsäkring för sin make med sig själv som förmånstagare till 2 miljoner kronor."
"Revisorerna konstaterar att det finns väl utvecklade system för att upptäcka detta – så länge felaktigheterna utförs av förmånstagare som de arbetssökande."
"Revisorerna varnar också för att man kan få uppfattningen att rutinerna kring bedrägerier och oegentligheter hos förmånstagare kan uppfattas som bredare än vad de i själva verket är."