värka

[ˈvɛ̀rka]

värker

värkte

värkt

Verb

[ˈvɛ̀rka]

Presens: värker

Preteritum: värkte

Supinum: värkt

"Emma var tio år när benet började värka."
"Nu är han 83 år gammal och benen börjar värka men har bor fortfarande kvar i kojan på tio kvadratmeter, som är den tredje eller fjärde på samma plats."
"– Håller jag i honom i en minut börjar det värka i mina leder."
"Yvonne Åsboms kropp började värka redan i tonåren."
"Yvonne Åsbom var 16 år när det började värka och göra ont i kroppen på allvar."
"Men regeringen har gjort klart att man vill att besluten om vem som tar vem ska värka fram regionalt, ett arbete som tagit mycket tid i anspråk bara det."
"Om det dessutom börja göra ont, svida eller värka samtidigt som man känner sig stel kan det vara en köldskada."
"Samtidigt börjar näsor rinna, munnar hosta och huvuden och muskler värka."
"Hans medicin har tagit slut och det har börjat värka i händerna."
"När fötterna började värka efter många timmars vandring på brittiska Hampton Court Palace Flower show insåg jag mitt misstag."