skildring

Substantiv

skildringen

skildringar

skildringarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: skildring

Bestämd singular: skildringen

Obestämd plural: skildringar

Bestämd plural: skildringarna

"Senare publicerade de en berömd skildring av resan"
"En naken skildring av minkchefen och tidigare klubbchefen Jörgen Martinssons liv."
"Höstens första premiär är Markurells i Wadköping, Hjalmar Bergmans skildring av maktkamp, mutor och korruption, som är en svensk klassiker."
"Lagom till jul finns nu en ny populärvetenskaplig skildring av Blekinges historia i bokhandeln."
"– Det är en skildring med ett budskap om att ljuset lyser i mörkret och att man ska aldrig ge upp om en människa och aldrig om sig själv heller, säger Mikael Ringlander, ordförande i juryn för Svenska kyrkans filmpris, i ett pressmeddelande."
"En tidvis mörk skildring som börjar i 50-talets mellansverige."
"– Mynt är en väldigt bra skildring av samtiden."
"– Här slungas vi tillbaka till barndomens tid, en värld där barndomens fantasier möter verkligheten, en väldigt märklig skildring av en pojkes möte med sin barndom, och sitt första möte med verklig ondska."
"Journalisterna efterlyser nu fler perspektiv i andra mediers skildring av förortsområden."
"Det är en mycket pessimistisk skildring av en partikultur som sägs präglas av makt och misstänksamhet."
"Men mest känd är Falk dock för sin skildring av den något förvirrade och regnrocksklädde mordutredaren Columbo, som gav honom fyra Emmys."