obekant

Adjektiv

"Det handlat bland annat om våldsbrott utomhus med en obekant gärningsman och inbrott."
"Sen är det inte obekant att det varit extra stökigt bitvis i Ronneby, vilket gör att det blir ännu mer viktigt."
"Personen är dock inte helt obekant för polisen sedan tidigare, uppger man i ett pressmeddelande."
"– Som vi har förstått det är hon helt obekant med de här personerna."
"Polisen kallar den misstänkte för gärningspersonen, och denne ska inte vara helt obekant för flickan."
"– Han är inte helt obekant för oss på polisen."
"Mannen som försvann springande från platsen var obekant för kvinnan."
"Enligt polisen är han inte obekant med offret."
"Exakt hur det kan komma att se ut är i nuläget oklart, men Ronny Löfquist ( S ) menar att det inte är helt obekant från hur kommunen arbetar just nu."
"Plötsligt samlades en grupp elever runt ett obekant djur som låg alldeles stilla på marken."

okänd, som inte setts förut eller som inte känna igen|känns igen