klunk

klunken

klunkar

klunkarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: klunk

Bestämd singular: klunken

Obestämd plural: klunkar

Bestämd plural: klunkarna

"Patienten ska sedan ha sagt att han inte kunde spotta ut handtaget så istället svaldes det ner med en klunk vatten."
"Rebecca Sjölund hann bara ta en klunk av kaffet hon beställt på McDonald s innan hon kände en frätande känsla och fick problem med andningen."
"– Jag tog en klunk av kaffet och kände direkt att jag fått i mig gift."
"Ibland undrar jag om det är anledningen till att han med sådant engagemang går runt och ” dricker kaffe ” och avslutar med ljudligt ” aaaah ” efter varje klunk."
"Du tar en klunk öl och tänker kanske att det som skummar sig i munnen är en blandning av malt, humle jäst och vatten."
"För att neutralisera smaken i munnen kan man ta en klunk vatten mellan de olika vinerna som provas."
"– När man tar en klunk ska man skölja runt det ordentligt i munnen och tänka på två saker, hur det känns på insidan av kinderna och hur det känns mitt på tungan."
"Man sippar, tar en klunk då och då."
"Gunnar Messa skruvar av locket på en vit plasttub och tar en klunk."
"Christer harklar sig och händerna darrar när han tar en klunk kaffe för att lugna ner sig."