Konfiskation

Substantiv [f]

konfiskation

konfiskationen

konfiskationer

konfiskationerna

Substantiv [n]

Obestämd singular: konfiskation

Bestämd singular: konfiskationen

Obestämd plural: konfiskationer

Bestämd plural: konfiskationerna

"Han kallar beskedet för konfiskation, uppger SR:s Ekot."
"– Det blir ren konfiskation av marken om vi inte får betalt, säger John Orelind, fruktodlare i Rörum."
"Hit hör även konfiskation av butiker och företag som inte respekterade prisregleringarna."
"Den gången gällde protesterna myndigheternas konfiskation av jordbruksmark."
"I praktiken handlar kraven som Cypern måste uppfylla för att få miljardstödet om en konfiskation av bankkundernas sparpengar för att rädda Cyperns banker, skriver SVT:s utrikespolitiske kommentator Rolf Fredriksson."
"Men många hävdar att bankskatten innebär ren konfiskation."
"Runt om på nätet kallas förslaget för ” ren konfiskation ”, och det mullrar av motstånd i presidentens egna led."
"Men många hävdar att bankskatten innebär ren konfiskation."
"Ansöker om konfiskation"
"Vi har bara hittat tidigare fall om konfiskation av material som innehåller förtal från långt tillbaka i tiden."

juridik

ekonomi

av ''konfiskera''