kommendant

kommendanten

kommendanter

kommendanterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: kommendant

Bestämd singular: kommendanten

Obestämd plural: kommendanter

Bestämd plural: kommendanterna

"Tidigare EU-politikern Marit Paulsen ( L ) från Yttermalung har befordrats till kommendant i franska förtjänstorden."
"Sedan kan vi slåss om vilka fakta som ska hit och dit, men låt oss behålla grundtanken, säger Marit Paulsen när hon får frågan om vad hennes kommando är som nybliven kommendant."
"Rudolf Höss, kommendant i Auschwitz, var tillfälligt borta och hans ställföreträdare, Karl Fritzsch, övervakade gasningen."
"Det var under åren som stridspilot, testpilot och med uppmuntran av sin kommendant Chuck Yeager, som Charles Duke tog steget till astronaut på Apollo."
"Och där såg jag information om min farfar, och alla informationsblad nämnde att han sedan blev kommendant för Auschwitz."
"Hans farfar, Rudolf Höss, var kommendant för förintelselägret Auschwitz, och anses ansvarig för mer än en miljon människors död."
"Men när folkmassan lämnade området blev han blev kvar och utnämnde sig själv till Mezjgories kommendant."
"Den som letar efter en meningsmotståndare får leta förgäves bland människorna som samlats, först under dagen för att välkomna Castros aska, och sedan under kvällen, för ett sista farväl av sin kommendant."
"På en vit sten framför byggnaden hade hon skrivit ” farväl, kommendant ”."
"En man som beskrev sig som kommendant för Hezb-i-Islami sade på telefon till AFP att talibanerna hade rövat bort några av hans soldater."

En kommendant är den högste befälhavaren i en fästning, garnison eller ett fångläger. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kommendant