inskrift

inskriften

inskrifter

inskrifterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: inskrift

Bestämd singular: inskriften

Obestämd plural: inskrifter

Bestämd plural: inskrifterna

"I polisanmälan står, att det enligt reservatets föreskrifter är förbjudet att ” stadigvarande anbringa tavla, skylt, inskrift, orienteringskontroll, affisch eller därmed jämförlig anordning ”."
"Medaljens inskrift lyder ” Illis quorum meruere labore ”, översatt från latin till ” åt dem vilkas verksamhet gjort dem därav förtjänta ”."
"Det är en mycket komplicerad inskrift och på vissa punkter är vi väldigt osäkra."
"” Det är en mycket komplicerad inskrift ”"
"En kyrkklocka med gammalslavisk inskrift, en trästaty föreställande Maria i barnsäng och en kalk från 1514 är några av de föremål som i decennier legat gömda i Historiska museets förråd."
"Vid Helga Trefaldighets kyrka står en gravsten med en hjärtskärande inskrift."
"En inskrift av kol gjorde att arkeologerna ifrågasatte tidigare uppgifter om när Pompeji begravdes av Vesuvius vulkanutbrott."