förnärmad

Adjektiv

"– Han blev ju starkt förnärmad över att han inte fick vara med på rekonstruktionen."
"– Jag blir förnärmad av att höra det, för det är en misstolkning av innebörden i hela ägarinstruktionen, säger hon."
"– Det finns säkert någon som blir förnärmad."
"Mannen själv menar dock att han visst lidit skada och blivit förnärmad."
"- Jag kände mig förnärmad och upplevde hela situationen som mycket obehaglig."
"– Jag tror aldrig att bevakat en rättegång där den åtalade varit så förnärmad och upprörd över att sitta i en rättssal och vara anklagad för något, berättar journalisten Per Johansson som bevakade rättegången för Upsala Nya Tidning."
"Han är förnärmad över att, som han hävdar, brodern inte hjälpt honom med hans egna politiska ambitioner när han ställde upp i guvernörsvalet i den kenyanska regionen Siaya."

stött, förolämpad, kränkt

förnärma

förnärmar

förnärmade

förnärmat

Verb

Presens: förnärmar

Preteritum: förnärmade

Supinum: förnärmat

"Och jag tror ju att de flesta här också tycker det är roligt, säger Tormalm som är mån om att hennes beskrivningar inte ska förnärma någon."

såra någons självkänsla, förolämpa, kränka, stöta