vulgaritet

vulgariteten

vulgariteter

vulgariteterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: vulgaritet

Bestämd singular: vulgariteten

Obestämd plural: vulgariteter

Bestämd plural: vulgariteterna

"De visar bara sin egen vulgaritet ”, skriver presidentens talesman Ibrahim Kalin på twitter."
"” Västerländsmusik och vulgaritet i kulturens namn kommer förbjudas ” deklarerade partiledaren vid en presskonferens, enligt Freemuse.org."
"Lewis konstaterar samtidigt att det skulle vara enklare att överföra böckerna till tecknad film ” om inte bara Disney kombinerade så mycket vulgaritet med sitt geniskap! ”"
"I inslaget beskrevs hon som ” ett offer med en abnorm personlighet och mentalt hälsotillstånd ” som sökte ” vulgaritet ” på sociala medier."
"Men partiet betecknas som utslitet av regerandet och en skandal med en olaglig avlyssning 2014 av partitoppar som visade maktens arrogans och vulgaritet när de satt och skroderade över dyrbara viner och dyrbar mat medan de visade sitt förakt för väljarna och andra politiker."
"Det blev värre efter en avlyssningsaffär : En tidning publicerade inspelade samtal där toppolitiker uppvisade en maktens arrogans och vulgaritet som upprörde den polska allmänheten."
"De som stödde censur tyckte det var bra för att motarbeta ” vulgaritet, våld och depravering ” i medierna."

Substantiv