tapperhet

Substantiv

tapperheten

(-)(-)

Substantiv [n]

"– Rekonstruktionen har möjliggjorts genom personalens aktiva engagemang och visade tapperhet under några veckor som präglats av ovisshet inför framtiden."
"Framför allt eftersom medaljen överglänser den medalj som delas ut för tapperhet i strid, Bronsstjärnan."
"President Hollande hyllade de tre för deras ” mod, tapperhet och värdighet ”."
"- Vi ska inte straffa patrioter som vill tjäna landet utan prisa deras vilja att uppvisa sådan tapperhet och osjälviskhet inte minst nu när vi utkämpar två krig, sade Obama under sitt bejublade tal."
"- Med isländsk optimism, tapperhet och solidaritet som vapen kommer vi att rida ut stormen, sade Haarde."
"År 1998 tilldelades han och hans två besättningsmedlemmar Soldier s Medal, den främsta utmärkelsen för tapperhet i fält i andra sammanhang än strid mot fientlig trupp."
"Han är en som utfört extraordinärt arbete i USA:s senat och en som tjänat sitt land med tapperhet i Vietnam, sade Obama."
"Men hon var med och fick till och med medalj för tapperhet i fält."
"För spanjorerna är det här ett tillfälle att visa styrka, mod och tapperhet."