namnteckning

namnteckningen

namnteckningar

namnteckningarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: namnteckning

Bestämd singular: namnteckningen

Obestämd plural: namnteckningar

Bestämd plural: namnteckningarna

"Det är också många som har förfalskat min namnteckning."
"Han vill inte ställa upp på en intervju, men säger att han har blivit pressad av icke namngivna personer till att medverka i bolagshärvan och att hans namnteckning har förfalskats vid flera tillfällen."
"Hans namnteckning har blivit förfalskad, och då 53-åringen har hämtat ut varor från olika leverantörer har det skett under press och hot."
"Blekingebon menar själv att det hela skett efter hot och att hans namnteckning även förfalskats i vissa fall."
"Det två kvinnorna, 52 och 25 år gamla, misstänks för att upprepade gånger ha förfalskat mannens namnteckning och med hjälp falska fullmakter tagit ut pengar från mannens konto."
"Genom att förfalska sin chefs namnteckning och på andra sätt fuska med fakturor och attester, har kvinnan under två år låtit sin arbetsgivare Ronneby kommun betala både privata inköp och räkningar."
"Falsk namnteckning bakom arvodesfusk – politiker polisanmäls"
"Bernts teori är ett man som varit och hämtat skrot hos honom, i ett obevakat ögonblick, tagit registreringsbeviset ur bilens handskfack och sen förfalskat Bernts namnteckning för att få igenom ägarbytet."
"Kommunens tjänstemän misstänkte då att toppolitikern förfalskat sin arbetsgivares namnteckning för att under sina politiska uppdrag få ersättning för förlorad arbetsförtjänst."
"Kvinnan har lurat till sig flera hundra tusen kronor genom att förfalska en namnteckning."

en persons namn, skrivet av denne, använd för att visa godkännande av tillhörande dokument, exempelvis ett kontrakt