nödvärn

nödvärnet

(-)(-)

Substantiv [t]

"Vid rättegången som avslutades på tisdagen vid Blekinge tingsrätt pekade försvaret på att syftet med aktionen var nödvärn för naturen, och framför allt opinionsbildning."
"Den nu åtalade medger att han har slagit offret, men att det ska ha skett i nödvärn då han skulle ha blivit attackerad först."
"Gärningsmannen har erkänt att han riktat en spark mot kunden men att han blivit provocerad och att det var i nödvärn."
"Frias efter frisörbråk – hävdar nödvärn"
"Enligt försvarsadvokaten ska mannen ha agerat i nödvärn."
"Mannen förnekar brott och menar att han handlat i nödvärn eftersom han trodde att bilen bakom honom oriktigt utgav sig för att vara polisbil."
"60-åringen förnekar brott och menar att handlat i nödvärn men tingsrätten anser att de båda yngre männen attackerats av mannen."
"Han menar att det är han som har blivit anfallen och handlat i nödvärn, säger försvarsadvokat Torgny Palm."
"Den misstänkte nekar ju till brott och menar att han har handlat i nödvärn, säger Marie Lindström, åklagare."
"Alla fyra männen nekar till brott, då de menar att de agerat i nödvärn eftersom mannen var hotfull och gjorde betydande motstånd."

lagligt tolererat våld som får användas för att skydda sig mot olaglig våld i en utvägslös situation