kollega

Substantiv

kollegan

kollegor (kolleger)

kollegorna (kollegerna)

Substantiv [n]

Obestämd singular: kollega

Bestämd singular: kollegan

Obestämd plural: kollegor (kolleger)

Bestämd plural: kollegorna (kollegerna)

"Misshandlade kollega på fikarasten"
"Det var under en rast på företaget i Olofströms kommun som en dispyt uppkom vid fikabordet, mellan 31-årigen och en annan manlig kollega."
"Det avslöjande han minns mest under karriären är när han och en kollega på tidningen nystade upp en stor fastighetshärva i Karlskrona, som slutade med att en högt uppsatt bankchef fick gå."
"– Jag och en kollega satt i möte och kände då hur det luktade bränt, vi reagerade båda på det."
"En man i 40-årsåldern dömdes i dag för att ha stalkat och vid flera tillfällen sexuellt ofredat en kollega på en skola i Karlskrona kommun."
"Skolanställd stalkade kollega"
"Skickade dildo till kollega – döms"
"Men den kollega han konsulterade tyckte inte det behövdes."
"– Jag och en kollega kände båda två att det luktade bränt och när vi kom ut från mötet var det en skärrad kollega som pratade om någon form av terrordåd, säger han."
"– Jag och en kollega kände båda två att det luktade bränt och när vi kom ut från mötet var det en skärrad kollega som pratade om någon form av terrordåd, säger han."

Arbetskamrat på samma arbetsplats