bråkstake

bråkstaken

bråkstakar

bråkstakarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: bråkstake

Bestämd singular: bråkstaken

Obestämd plural: bråkstakar

Bestämd plural: bråkstakarna

"Rektor Mattias Liedholm är bekymrad över att han blivit kallad ” bråkstake ” av en av kommunens ledande moderater."
"Petra beskriver sig själv som en bråkstake i skolan, vilket i sig var frustrerande."
"Kasha Jacqueline Nabagesera beskriver sig själv som ugandisk lesbisk bråkstake och har grundat Freedom and Roam Uganda, en mänskliga rättighetsorganisation som kämpar mot diskrimineringen av hbtq-personer i Uganda."
"Människor svartlistas av alla möjliga skäl : ” Har en bror som är en riktig bråkstake ”, ” klent begåvad och mycket ensam ” och ” svart och bryter på franska ”."
"Är man en bråkstake för att man påpekar felaktigheter?"
"Är man en bråkstake för att man påpekar felaktigheter?"
"Idag rider hon på en svart häst med glittrig grimma som är lite av en bråkstake."
"Han är något av en bråkstake bland belgiska akademiker."
"Belgisk bråkstake"
"Fyrbent bråkstake omhändertagen av polis"

tortyrredskap, en stång (stake) som används för att slå sönder (bråka) benen i kroppen på en ännu levande person