undra

undrar

undrade

undrat

Verb

Presens: undrar

Preteritum: undrade

Supinum: undrat

"Det fick teatergruppen att undra om det inte fanns lika många ord att beskriva kärlek på."
"Magnus Larsson säger att han efter veckan som gått kan undra om turerna på socialförvaltningen aldrig ska ta slut."
"– Man kan ju undra vad vi politiker är till för, om vi ska gå in i tjänstemannaärenden och styra och om vi ska kontrollera våra tjänstemän."
"– Vad är vinterväglag, det kan man ju undra."
"– Skulle jag säga till min sambo att jag tar bussen för att jag har druckit så hade hon ju börjat undra."
"Det gör man inte nu och då kan man känna sig lite frustrerad och undra hur gick det här, gick det här hem och vad tyckte dem, menar Ulf Andersson, även han lärare på Vägga Gymnasieskola i bland annat historia, samt programsamordnare för Ekonomiprogrammet."
"Då kan man undra; vet ens landshövdingen om detta?"
"Strandstädare hittade två ton skräp : ” Kan undra vad folk tänker ”"
"Inte undra på."
"– Nu kan man undra om man kan ha förhoppning att de kan komma tillbaka en gång till, säger Jan Ottosson."