nedgång

nedgången

nedgångar

nedgångarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: nedgång

Bestämd singular: nedgången

Obestämd plural: nedgångar

Bestämd plural: nedgångarna

"2003 markerade slutet på en stadig nedgång i produktionstakten"
"Tre län visar dock samtidigt en nedgång, om än en relativt liten."
"Man hade 20 års nedgång i bagaget och läget i Olofström var ett av de tuffaste i landet."
"Trots det har 2000-talet präglats av en tydlig nedgång."
"Under 2014 anmäldes 11 brott i Hoglands park, 2015 var det 32 brott och 2016 kunde man se en nedgång till 23 brott."
"2000-talet har präglats av en tydlig nedgång av rökning i närheten av spädbarn."
"Maria Donis på Svensk Fågel säger att myndigheterna har rapporterat om en nedgång av campylobacter igen den sista tiden och att Sverige fortfarande har en väldigt låg nivå jämfört med övriga länder inom EU."
"Halvårsresultatet är ett rejäl nedgång jämfört med samma period förra året."
"– Oktober innebär en överraskande stark arbetsmarknad i Blekinge och arbetslöshetens nedgång är åter starkare än riksnivå."
"– I enskilda fall kan det vara en tillfällig nedgång."
"Det är en kraftig nedgång både lunch och kväll, säger han."

sport

vardagligt

juridik

minskning, det att något minskar, försämring